Steg mot ett bättre liv för funktionshindrade barn

Publicerad: 1.09.2020

Det arbete bland människor med funktionsnedsättning i Etiopien som Missionssällskapet och Mekane Yesu-kyrkan gör har prisbelönats och även uppmärksammats i de lokala tv-nyheterna. Den utflyktsdag i naturen i norra Etiopien som årligen ordnas i början av året var igen en stor upplevelse för barnen med funktionsnedsättning och deras familjer.

Platsen är som ett paradis. Olika nyanser av grönt kompletterar varandra, då välklippta gräsmattor inramas av tropiska träd och buskar. Även serveringen verkar paradisisk – nyrostat kaffe, te och fat dignande av färska frukter. Stämningen förstärks av fridfulla människor, leende mammor och barn som leker och skrattar.

Detta är inte vilket picknicksällskap som helst, utan nordetiopiska grupper av barn med funktionsnedsättning på årlig rekreationsutfärd. De har förtjänat sin oas!

I Dessie och Kombolcha samlas tre gånger i veckan grupper med ett tjugotal barn med multifunktionsnedsättning. När vårdnadshavarna lämnar sina barn i gruppen kan de själva under tiden göra uppköp på torget eller förtjäna pengar.

Vanligtvis samlas grupperna i verksamhetscentrum som Missionssällskapet stöder, men den här dagen är man på utfärd.

– Jag ser lyckliga ansikten hos föräldrar och barn, berättar socialarbetare Girum Belay. Han är nöjd.

Girum arbetar med gruppen i Kombolcha och han ansvarar också för den årliga utfärden. Denna gång är utflyktsmålet i Kombolcha, så läget är bekvämt. Girum är också nöjd med kostnaderna: inträdesavgiften till parken var endast 10 birr, dvs cirka 40 cent per person.

Från klubben till skolbänken

De som jobbar på verksamhetscentret har genom åren fått uppleva hur många barn utvecklats tack vare rehabiliteringen.

I gruppen i Kombolcha fanns så sent som i fjol våras tolvåriga Haliyat som åt och gick med stöd, men förstod allt man sade till henne och hon tyckte om utmanande spel. Senast höst började Haliyat i skolan.

Många barn i gruppen i Dessie har fått bättre rörelseförmåga. Ett av dem är Camilla som tack vare rörelseövningar kunnat börjat gå med hjälpmedel. Nu bär benen henne redan flera steg.

En av barnens favoritsysselsättningar på utfärdsdagen är att på egna ben promenera på den mjuka gräsmattan, antingen med hjälpmedel eller självständigt.

Fastän benen inte skulle bära gör det heller ingenting. Tre flickor kryper omkring bakom buskarna och svalkar sig. En stund senare återvänder de, skrattande och skrikande. De är fria att röra sig och leva som andra barn.

Kyrkans arbete får erkännande

Projekten bland funktionshindrade i norra Etiopien stöder barn och deras familjer med hjälp av Missionssällskapet. Utöver klubbdagarna gör socialarbetarna hembesök i familjer med funktionshindrade barn och ger till exempel råd om hygien.

Tillsammans med stadens myndigheter väljer man ut familjer till projektet. På så sätt försäkrar man sig om att hjälpen når de familjer som behöver den mest. Många mammor till barn med funktionsnedsättningar är ensamstående. Mannen kan överge sin hustru ifall hon föder ett barn med funktionsnedsättning.

– Utan vår arbetsinsats skulle en del av dessa barn bara gömmas undan i hemmen, berättar Girum.

I Etiopien lever fortfarande den gamla folktron kvar, att ett barn får ett funktionshinder på grund av en förbannelse eller fel som föräldrarna begått. Man kan inte hjälpa alla barn via projektet, men den ökade kännedomen ger arbetet större effekt.

Senaste höst ordnade kyrkan och Missionssällskapet ett symposium i Dessie, där man pratade om funktionshindrades rättigheter. En person från de lokala myndigheterna konstaterade där, att man kanske inte överhuvudtaget skulle prata om funktionshindrade utan det arbete Mekane Yesu-kyrkan gör.

Kyrkan började arbetet bland funktionshindrade redan på 1980-talet i skolan för döva i Hosaina. Dessie stifts, eller på etiopiskt vis synods, president Wagnew Andarge berättade i sitt öppningsanförande vid symposiet varför kyrkan bedriver arbete bland funktionshindrade.

– Tidigare betraktades funktionshinder som en förbannelse. Ingen umgicks med dem, ingen gladde sig med dem. Men sådant beteende känner inte bibeln igen. Kyrkan har ett ansvar för människor med funktionsnedsättning, sade Wagnew.

Wagnew Andarge understryker att kyrkan har ett ansvar för människor med funktionsnedsättning. Han uttalade också en tanke som förverkligas i barnens utfärdsdag och hela projektet:

–Även om vi är fattiga kan vi förändra världen med kunskap.

Text och bilder: Virve Rissanen