Barn i Angola kan börja i skolan

Publicerad: 15.10.2019

Undernäring och extrem fattigdom är vardag för mängder av barn i Angola. 3-åriga Maria Martinhans föräldrar var bara tonåringar då deras dotter föddes. Maria har kunnat gå i ett daghem som Finska Missionssällskapet stöder. Där får hon två måltider om dagen, hälsovård och förskoleundervisning. Hon kommer också att få ett identitetsbevis.

– Projektet Ett lyckligt barn strävar efter att de barn som finns på daghemmet skall kunna börja i skolan. Det är viktigt att skaffa identitetsbevis för utan det kan man inte börja i skola, berättar Missionssällskapets missionär i Angola, Teija Lievonen.

Officiell registrering är en förutsättning för att människor ska få tillgång till offentliga tjänster. Ca 95 % av de barn som är under fem år saknar födelseintyg.

De som bor på landsbygden har inte behövt registrera sig och många vet ingenting om registrering. På förlossningssjukhusen uppmanar man till registrering, men många barn föds ännu hemma. Registreringen är dyr – 10 euro är mycket pengar för många – och kräver att behövliga dokument lämnas in till olika kontor.

”Hur tar man hand om ett barn om man inte har te och bröd?

Elisia Felicia Lucas, 40, fick hjälp med att registrera sina barn officiellt. Tack vare detta kan João och Maravilho Barros nu gå i skola. De yngre barnen, 4-åriga Regina Tanga och 5-åriga barnbarnet Aurora Domingas, går i daghem i Calumbiros centrum. Elisa har vid behov också fått mediciner till sina barn.

Mamma Elisia har deltagit i läsundervisningen och lärt sig läsa i vuxen ålder. Hon deltar också i föreläsningar, gudstjänster och bibelundervisning.

Lourdes Ndjauka, 47, har sju barn och fem barnbarn. Några jobb finns inte att få. Hon bor tillsammans med två av sina barn och ett femårigt barnbarn. Hennes yngsta barn går i tionde klass i skolan och deltar i eftermiddagsverksamhet och barnbarnen går i daghem.

– Hur tar du hand om barnen när du har varken te eller bröd? frågar Lourdes. – Jag jobbade tidigare som hushållerska, men min arbetsgivare betalade inte alltid lön.

Lourdes kom i kontakt med projektet Ett lyckligt barn när anställda gick från hus till hus och berättade om det. De hjälpte också Lourdes att registrera sina barn. Hon har själv lärt sig att läsa och skriva i centret. Hon har också fått mathjälp och ekonomiskt stöd samt vid behov möjlighet att besöka läkare.

Likt Elisia deltar också Lourdes i centrets gudstjänster och bibelstudiegrupper.

– I denna del av staden förekommer mycket kriminalitet och livet är otryggt. Vi behöver förböner och Guds Ord.

Tröskeln till skolan lägre

Projektet Ett lyckligt barn förverkligas av en medborgarorganisation, ATOS, som befrämjar angolanska barns rättigheter. Närmare 3 000 barn omfattas av programmet.

Projektets tre verksamhetscentrum finns i de fattiga och våldsamma bostadsområdena i Lubango i södra Angola. Daghemmen erbjuder 3–5-åringarna en trygg inlärningsmiljö, förskoleundervisning samt dagliga måltider. På daghemmen får barnen också lära sig portugisiska, vilket är skolspråket i Angola. Barnens familjer får hjälp med att skaffa identitetsbevis till barnen. Ett hälsovårdsprogram ingår också i projektet.

Missionssällskapet stöder ett av dessa barnhem. I början av senaste år började 130 barn i åldern 3–5 år i daghemmet. Detta år har trettio 6–8-åringar fått skolplats. För skolbarnen ordnas också fritidsaktiviteter som t ex musik och idrott, och de får hjälp med läxorna.

Skolan är gratis, men skoluniform och stol kostar vardera cirka fyra euro. Ryggsäck, häfte, penna och suddgummi kostar 3–8 euro. För fattiga familjer är också detta för dyrt.

Utöver detta får årligen 30 vuxna läsundervisning. Familjer som lever i extrem fattigdom erbjuds mathjälp och de får stöd i att skaffa sig en egen inkomst.

Text och bild: Teija Lievonen