Venezuela: Förskolan – en trygg plats mitt i kaos

Publicerad: 12.10.2020

I det fattiga och förfallna området lyser förskolans byggnad klargul. Vanligtvis ljuder barnens glada skrik och skratt över den muromgärdade gården, men i coronatiderna träffas förskolebarnen endast virtuellt. Förskolan i Valencia kallas Vänskapens hus och upprätthålls av den lutherska församlingen med stöd från Finska Missionssällskapet.

– Coronaviruset har ytterligare förvärrat nöden i familjerna. Människorna var redan innan mentalt hårt belastade på grund av situationen i vårt land. Vi behöver nu mer än någonsin hjälp att kunna fortsätta, berättar Xiomara Mago, som arbetar i församlingen i Valencia.

Förskole- och religionsundervisning står enligt läroplanen på schemat för barnen. Även idrott, musik och dans är vanligen en del av barnens vecka. Två ledare håller i undervisningen.

I förskolan får barnen också ett närande mellanmål. Ibland är detta det enda mål barnen får under dagen, eftersom familjerna har det mycket svårt ekonomiskt. Redan innan coronakrisen rådde det brist på mat, rent vatten, läkemedel och elektricitet i Venezuela. Under pandemin har församlingen delat ut matkassar till hemmen. Familjerna har också erbjudits andligt stöd och psykologhjälp.

Brottslighet, upprepade elavbrott samt brist på bensin gör livet svårt. Därtill har sjukhusen svårt att fungera då bristen på läkemedel, utrustning och behörig personal är stor. Många kompetenta har sökt sig bort från landet.

Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR har över fyra miljoner venezuelaner flytt från sitt land som håller på att kollapsa. Många har promenerat över gränsen till grannlandet Colombia, där Missionssällskapet kunnat hjälpa en del av dem till ett nytt liv. Även många barn har rest ensamma till gränsen, en del med förödande konsekvenser.

Avfolkningen märks också i staden Valencia – många bostadshus står öde och affärsfastigheter övergivna. I en del höghus är hälften av bostäderna tomma och befolkningsmängden är uppskattningsvis endast 60 % av den tidigare.

– Tack alla för era böner och solidaritet! Vårt arbete och uppdrag tar inte slut, säger Geraldo Hands, den enda prästen i församlingen i Valencia.

Jonathan – från gatan till skolan

Som tioåring bodde venezuelanen Jonathan Eliezer Chirinos på gatan och gick inte alls i skola. Hans mamma, som var ensamstående, kunde inte ta hand om pojken i ett land som sjönk allt djupare i fattigdom och kaos.

Jonathans mamma lever fortfarande under extremt fattiga förhållanden, men pojkens framtid ser ljusare ut. För åtta år sedan fick Jonathan, nu 18 år, möjlighet att flytta in i ungdomshemmet Casa Hogar, som upprätthålls av församlingen i Valencia. Där bor 19 pojkar i åldern 2–18.

Pojkarna i Casa Hogar bodde innan de kom till ungdomshemmet på gatan eller under andra otrygga förhållanden. Många av dem var utsvultna och levde med våld, drogproblem och prostitution. En del hade anlitats som drogkurirer och någras föräldrar satt i fängelse.

Jonathan är en av skolans duktigaste elever och på fritiden går han i konstskola. I framtiden hoppas den begåvade ynglingen kunna studera grafisk planering.

Ungdomshemmets elever går i Hoppets skola i anslutning till den lutherska kyrkan. På fritiden har de möjlighet att utöva idrott, musik, bildkonst, språkstudier samt delta i kyrkans verksamhet. Ungdomshemmet har också en egen kör.

Casa Hogar är ett stort hus, omgivet av en grönskande trädgård och på landets vis och på grund av brottsligheten omgärdat av ett högt stängsel. Pojkarna deltar enligt förmåga i skötseln av trädgården och verksamheten i det egna bageriet. Ugnarna till ungdomshemmet donerades i tiderna av församlingen i Idensalmi. Tack vare trädgården och bageriet har ungdomshemmet klarat sig i en situation då bristen på mat är allt svårare.

Katja Tynkkynen