Nepal: Ungdomsklubbarna förbättrar flickornas ställning
Publicerad: 22.09.2020Nepalesiska, Shital Dhakal, 17, har i fem år varit medlem i en ungdomsgrupp som stöds av Finska Missionssällskapet och fungerar nu som ordförande för gruppen. Ungdomsgrupperna är en del av Missionssällskapets utvecklingsprojekt, som bygger fred från gräsrotsnivå och förbättrara särskilt flickornas ställning i byarna i västra Nepal. Grupperna samlas en gång i månaden och medlemmarna är 8-18 år.
– Här finns mycket ojämlikhet. En del av flickorna är utsatta för menstruationsdiskriminering, när de är tvugna att gå till ett särskilt skjul varje månad, berättar Shital.
I västra Nepal är det ännu praxis att flickorna och kvinnorna isoleras under deras menstruation, ibland tillsammans med djuren, eftersom de anses vara rituellt orena. Den skadliga traditionen är hälsofarlig eftersom skjulen inte är hygienska. Många flickor kan inte heller gå till skolan under menstruationen.
– Lyckligtvis håller saker långsamt på att ändra, säger Shital. Hon behöver inte själv gå iväg till ett separat skjul, men också i hennes hem finns ett rum, där familjens kvinnor isoleras varje månad.
Shantis grupp har framfört gatuteatrar i områdets byar, där man berättat om t ex de negativa följderna av barnäktenskap, fredliga lösningar av konflikter och baksidan av gästarbetande. Kailali distriktet ligger precis vid gränsen till Indien och särskilt pojkar och män far över gränsen i hopp om jobb och ett bättre liv. En öppen gräns för också ungdomarna in i drog- och alkoholproblem.
I projektet har man lärt sig att en förändring på gräsrotsnivå ofta startar från de unga. Skapar ungdomsgruppen då jämlikhet?
– Mycket! säger Shital leende.
Enligt Shital är ungdomsgrupperna viktiga mötesplatser. Idén med gruppen är att få barnen med i byarnas utveckling, och ge dem meningsfulla aktiviteter. Ungdomarna får viktiga kunskaper för livet och växer till att bli en aktiv del av samhället.
Viktiga saker som man lärt sig lär man också ut till andra familjemedlemmar, t ex att tvätta händerna. De diskuterar också med föräldrarna om skadliga traditioner och ökar kunskapen om hur man kan behandla flickor och pojkar jämlikt.
– I framtiden skulle jag vilja jobba som hälsovårdare eller i en organisation. Jag drömmer om att alla barn här i området skulle få gå i skola.
Mimosa Hedberg