Från skräpsamlare till juridikstuderande

Publicerad: 26.09.2017

24-åriga Hoeungia från Kambodja kallas Nara av sina vänner.

”Jag föddes i en liten by i sydvästra Kambodja. Jag var första barnet i familjen. Mina föräldrar var fattiga och försörjde oss genom att sälja kokosnötter.”

Då föräldrarna skiljde sig flyttade Nara med sin mamma till en annan ort. Så småningom gifte mamman om sig. ”Min styvfar var våldsam och vi var fortfarande fattiga”, berättar Nara.

Blev skräpsamlare som 9-åring

”Då jag var 9 år sände mamma mig till huvudstaden Phnom Penh. Tanken var att jag skulle samla skräp och på det viset förtjäna mitt uppehälle.”

På gatorna i Phnom Penh blev Nara bekant med de andra barnen och tillsammans började de samla skräp. De fick övernatta i ett utrymme på ett sjukhusområde. ”Vi måste stiga upp tidigt så att sjukhuspersonalen hann tömma och städa upp utrymmet innan patienterna kom”, minns Nara.

Livet som skräpsamlare fortsatte i tre år, tills Nara av en slump träffade sin mamma på gatan i Phnom Penh.

”Jag såg min mamma som stod och sålde kokosnötter. Efter det bodde vi tillsammans en tid. Men ganska snart meddelade mamma att jag måste flytta till ett barnhem.”

Första tiden på barnhemmet var svår

I Kambodja har 80 % av barnen åtminstone ena föräldern i liv. Fattigdomen gör att föräldrarna tvingas ta svåra beslut – föräldrarna hoppas att barnen ska få det bättre på ett barnhem. Men så ser inte verkligheten ut.

”Hellre skulle jag bo hos dem som älskar mig, även om de är skräpsamlare, än att leva skild från dem. Att hamna på barnhem kändes hemskt,” minns Nara och ser allvarlig ut.

I början var det tufft att vara på barnhemmet. ”Jag kände ingen där. Alla barn fick egna ansvarsuppgifter. De äldre barnen hade mig att göra hälften av deras uppgifter”, minns Nara.

Hjälp från kurser och kamratstöd

Efter ett halvt år blev situationen bättre då Nara fick börja i skolan. Hon kom också med i de utbildningar och stödgrupper som ordnades av Finska Missionssällskapets samarbetspart M’lup Russey.

”Utbildningarna hölls utanför barnhemmet. Jag lärde mig mycket på kurserna. Jag fick självförtroende och började planera min framtid.”

Sammanlagt sex år bodde Nara på barnhemmet. Hon flyttade bort då hon fyllde 18 år.

”På M’lup Russeys kurser fick jag också mycket livskunskap. Jag lärde mig hur saker och ting sköts och hur jag kan ta hand om mig själv och försvara mina rättigheter.”

Studier på universitet

Nara var envis och sökte stipendier och lyckades få stöd för att studera på universitet. Just nu studerar hon juridik för fjärde året.

”Jag vill jobba som advokat och kämpa för fattiga människors rättigheter”, berättar Nara.

Numera jobbar Naras mamma och två bröder i Thailand.

”Mamma ringer mig ibland, men vi träffas sällan. Min biologiska pappa vill inte ha någon kontakt med mig eftersom han har en ny familj nu.”

Kamratstödet blev livsviktigt

M’lup Russey, som betyder ”i skydd av bambun”, är fortfarande en viktig organisation i Naras liv.

”Jag går regelbundet på deras träffar. Där träffar jag andra ungdomar som också upplevt svåra saker. De utgör ett viktigt stöd i mitt liv”, säger Nara tacksamt.